Jag hade aldrig klarat mig själv utan min familj eller mina vänner. De finns alltid där för mig och stöttar mig. Ifall jag är ledsen, ser dem det och frågar vad som har hänt. De visar att de bryr sig. Det tråkiga är att jag vet att alla inte har det så bra. Alla har inte en familj, alla har inte vänner, alla har inte någon att prata med. Det gör mig ledsen att veta att det finns människor som sitter själv på julafton, medan jag firar med min familj och släkt. Eller någon annan högtid. Jag vet att det finns barn som är ledsna på julafton för att de har föräldrar som inte kan klara sig själva eller att de måste ha alkohol för att klara sig. Jag respekterar föräldrarna som måste ha det, men jag tänker också på barnen som lider av detta. De vet inte vart de ska ta vägen, för att föräldrarna kanske inte är sig själva när de dricker. Så jag vet att jag har det bra som har en familj och vänner som accepterar mig för den jag är. Men jag tänker extra mycket på dem som inte har det lika bra. Alla har rätt till att må bra och jag vet att det är många där ute som inte gör det.
