ibland mår jag inte så bra.

Hej fina ni! ♥

Jag hoppas allt är bra med er. I detta inlägget kommer jag skriva om ett jobbigt ämne för mig. Det är bland annat en av anledningarna till att uppdateringen på bloggen har varit fram och tillbaks ganska länge. Men jag känner att detta ämne är väldigt viktigt att prata/skriva om, eftersom det är många som mår dåligt. Det är just det ämnet jag ska skriva om, att må dåligt. Men innan ni får läsa vidare så vill jag bara att ni ska veta några saker. För det första, jag gör inte det här inlägget för att ni ska "tycka synd" om mig. För det är det sista jag vill. Det finns dem som mår sämre och jag vet om det. Men alla har sin historia och det här är min. Jag skriver detta för att jag vill hjälpa andra som mår dåligt och inspirera dem till att vilja leva. Så jag hoppas verkligen att detta inlägget kan hjälpa någon, det skulle verkligen göra min dag/mitt liv. Ni som mår dåligt, om ni vill ha någon att prata/skriva med så kan ni alltid skriva till mig på instagram dm (såklart så får ni skriva till mig även om ni inte mår dåligt). Sök på "fridadahl.se" så borde ni hitta mig. Ingen förtjänar att må dåligt. För det andra så vill jag bara säga att detta är som sagt ett jobbigt ämne för mig och jag skulle bli så glad och tacksam om ni var snälla i kommentarerna (men det vet jag att ni är). I alla fall, nu får ni fortsätta scrolla ner och läsa min historia om att må dåligt. Jag hoppas som sagt att detta inlägget får någon att må lite bättre. Ni är verkligen så fina, glöm inte det. <33 Jag vill även bara varna er som mår dåligt över att andra mår dåligt eller har svårt för det här, så kanske ni inte borde läsa detta inlägget, men ni avgör själva.

Jag vet egentligen inte riktigt hur eller när allt startade. Men det jag kan säga är att jag har på något sätt alltid känt mig ensam. Jag har alltid haft vänner och så, och det jag är väldigt glad och tacksam för. Jag tycker verkligen synd om dem som inte har några vänner eller någon att vara med. Men ni har som sagt mig. <33 I alla fall, vad ensamheten beror på vet jag inte. Det har bara känts som att ingen vill vara med mig eller bryr sig vissa stunder. Jag vet innerst inne att det inte är så, men man kan tyvärr inte styra alla sina känslor. Det har varit en av anledningarna till att jag ibland inte mår så bra. Men sen har det även varit andra saker som har orsakat mitt mående. Jag kan inte gå in på det helt utvecklat och berätta allting. Mest för att det är andra personer inblandade och jag vill inte säga för mycket om det, av respekt. Men även för att det som sagt är jobbigt att prata/skriva om det och alla behöver inte veta allting och det är förflutet nu.

Min skolgång har varit bra. Jag har trivts i skolan och jag har haft vänner hela skolgången. Men vissa stunder har det varit sämre. I högstadiet var det massa missförstånd och allt möjligt. Tänker inte gå in på vad som exakt hände men det hände iallafall en del saker som gjorde att jag mådde dåligt. Nu i efter hand är jag ändå "glad" att det hände. Eller glad kanske är fel ord, men det jag menar är att jag har lärt mig mycket av det. Bland annat att det är väldigt lätt att missförstå varandra och då är det väldigt viktigt att man pratar om det med varandra och reder ut det så fort som möjligt innan det hinner bli värre.

Sen började jag i gymnasiet och jag skulle säga att det är där jag har mått som värst men samtidigt som bäst. Det var där jag började att må dåligt "på riktigt". Jag har ju mått dåligt på riktigt tidigare men det är inget om man jämför med i gymnasiet. Jag minns inte exakt när allt började, men jag har för mig att det var i början av 2018, alltså när jag gick i tvåan. I alla fall så handlade det till en början mycket om olycklig kärlek. Men jag tänker inte gå in mer på det än så, av ren respekt och för att det är jobbigt att skriva om. Men sen så handlade det även om andra saker också. Jag var stressad över saker, till exempel skolan. Jag minns att vi tittade på en film på svenskalektionerna och det var egentligen inget fel på filmen, den var spännande och väldigt bra. Men med tanke på hur jag mådde just då, så mådde jag bara sämre att titta på filmen. Efter det har jag mått dåligt från och till. Det håller ofta på en stund och sen försvinner det och sen kommer tillbaks helt plötsligt från ingenstans. Men jag skulle säga att det ofta kommer när jag är stressad över något och det är ju förståeligt.

Jag skrev tidigare att det var som värst i gymnasiet, men det var inte riktigt så. Det jag menade med att det var värst i gymnasiet var att jag jämförde med skoltiden och då var det i gymnasiet som det var värst. Men mitt mående blev värre efter att jag gick ut gymnasiet. Jag blev stressad över körkortet, jobb och allt sånt som tillhör "vuxenlivet". Jag satsade min tid på att ta körkortet, för man behöver ju det för att kunna ta sig någonstans utanför dörren. Eftersom det inte går bussar eller tåg överallt och tiderna är inte så bra heller. Det var mycket plugg och så och jag blev stressad över det. Sen tyckte jag även att vissa saker var svåra att förstå. Men tillslut tog jag körkortet och då blev just den stressen lite mindre. Men det var ju fortfarande andra saker som stressade mig, till exempel jobb. Jag sökte massa jobb men det blev inget av med det. Jag sökte till barnskötare för er som vill veta. Jag håller fortfarande på att leta jobb idag och det stressar mig fortfarande. Sen med tanke på hur världen ser ut idag, så är det ju ännu svårare att få jobb. Ett tag kändes det väldigt jobbigt att jag inte hade fått något av jobben jag sökte, eftersom att det kändes som att det var något fel på mig. Det kändes som att det var så lätt för andra att få jobb men sen jag som hade sökt många jobb hade inte fått ett enda. Men idag känns det inte så, jag har accepterat det. Sen vet jag ju att det inte är något fel på mig bara för att jag inte får ett jobb. Egenskaperna måste ju på passa med det dem söker och ibland passar det helt enkelt inte, eller så passar det bättre med någon annan. Så till er som har känt eller känner samma som jag gjorde. Jag lovar er, det är inget fel på er. Ibland passar det bara inte, men ni har inte gjort något fel.

Sen så kommer vi till den delen som är mest jobbigast att skriva om och som jag har mått mest dåligt över. Ifall ni har svårt för döden och tycker att det är ett jobbigt ämne, så borde ni inte läsa detta. För jag vill inte att ni ska må dåligt. I alla fall, ett tag efter att jag hade fått körkort, så började jag tänka en tanke. Jag minns att en dag efter jag hade varit på ett ställe så skulle jag åka hem, men jag ville köra liten längre väg hem. Så jag åkte på ett ställe som jag känner till mycket, eller jag har åkt den vägen väldigt många gånger. I alla fall så åker jag förbi ett ställe och på det stället finns det ett räcke och ett dike. Jag tänkte då att det inte hade gjort något ifall jag åkte ner i diket och dog. Just vid den tiden hade det tidigare hänt några gånger att jag har varit nära att krocka med några fordon, bland annat lastbil och buss. Men som tur är så har det aldrig hänt och jag är verkligen så glad och tacksam över det. Jag hoppas verkligen inte att det händer någon, för ingen förtjänar det. Men sen så hade även hänt att några jag kände hade krockat och då tänkte för mig själv att det hade varit bättre om det hade varit jag själv som hade krockat och inte personen/personerna. Men jag måste även säga att det var bara så jag kände. För jag ville innerst inne leva och det vill jag fortfarande. Det var nog mest bara att jag redan mådde dåligt som det var och att jag var stressad.

Idag känns det bättre. Jag har inte tänkt på det så mycket nu längre. Men det var ett tag som det hände att jag tänkte när jag var ute och åkte med bilen att det hade varit bättre om jag hade åkt ner i diket eller något liknande. Det var ett tag jag inte kunde åka den vägen, för jag var rädd för att jag skulle få dem tankarna igen. Jag var även rädd för mig själv att jag skulle ta tag i tankarna och göra det på riktigt. För när man känner sådana tankar så kan man inte styra dem och man vet inte vad man ska göra eller ta vägen. Men jag gjorde det aldrig och jag är verkligen så glad för det. För jag vill som sagt leva. Efter den händelsen så har jag haft svårt för att åka själv i bilen, för det är oftast då dem tankarna kommer. Men det är som sagt bättre idag och jag har inte haft dem tankarna på ganska länge.

Det här var min historia om att må dåligt. Jag vill tacka er som har läst detta inlägget och jag hoppas som sagt att detta har hjälpt någon. Till dig som mår dålig så vill jag bara att du ska veta att du är inte ensam och om du behöver prata/skriva av dig så kan du alltid skriva till mig och det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är. Jag kommer alltid finnas här för er. Ni kan även prata/skriva med till exempel BRIS, eller psykologer. Jag hade önskat att jag hade berättat min historia till någon tidigare än vad jag gjorde. För då hade det kanske inte gått såhär långt, men det är inget man kan göra åt nu. Det enda man kan göra är att lära sig av det. Att man ska prata med någon så fort man känner av att man inte mår bra eller så fort det har hänt något. Det behöver inte vara något stort eller allvarligt. Allt är bra att prata om ifall man känner att det skulle hjälpa. Sen så är det bra att komma ihåg att det är många som mår dåligt och känner likadant som dig. Bara för att man inte pratar öppet om hur man mår, så betyder det inte att alla mår bra. Det är väldigt många som mår dåligt, tyvärr.

Sen så vill jag bara tacka alla fina människor som har hjälpt mig med mitt mående. Ni är verkligen bäst. Jag hade inte klarat det här helt själv och inte utan er. Ni är så fantastiska. Jag älskar er så otroligt mycket och jag är så glad och tacksam att jag har er i mitt liv.

Jag var väldigt öppen i detta inlägget och jag hoppas att ni tyckte om det, alltså att jag var öppen och skrev om ett väldigt viktigt ämne. Jag kände att det var bra att ni får reda på varför uppdateringen ibland inte är så bra, för ibland uppdaterar jag mycket och ibland ingenting. Men nu vet ni och jag hoppas att ni har förståelse till det. Sen så vill jag vara mer öppen och ärlig med er, för ni betyder så mycket för mig och ni är alltid så snälla. Jag hoppas att ni inte missförstod något av det jag skrev eller tog illa upp. Jag menade verkligen inget illa med detta inlägg, jag ville bara berätta min historia och hjälpa andra som mår dåligt. Jag hoppas även att ni har haft en bra dag och att ni tar hand om er och varandra. För ingen förtjänar något dåligt eller så. Ni är helt underbara och tack för att ni finns. Ni är bäst. Ha det bra, så hörs vi mer imorgon. <33

Xoxo Frida

Glöm aldrig hur fina och fantastiska ni är. Ni är så värdefulla och älskade. <33

Gillar

Kommentarer

nellielillskog
nellielillskog,
Det är ett så viktigt ämne som man måste våga prata om mer och starkt av dig att prata om det speciellt utifrån eget! Ta hand om dig <3
nouw.com/nellielillskog
fridadahl
fridadahl,
Tack så jätte mycket, verkligen <3
nouw.com/fridadahl