Jag ska vara helt ärlig. På den senaste tiden har jag inte mått så jättebra, psykiskt. Jag vill inte gå in på vad exakt. Men det har varit ganska mycket hemska och jobbiga tankar och känslor i huvudet som har tagit över och mycket stress överlag. Men jag vill bara säga att det är okej att må dåligt. Att inte alltid vara den positiva och glada människan, att inte alltid ha ett leende på läpparna. Det är okej att gråta. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att känna sorg och alla känslor som existerar. Man är inte en sämre människa bara för att man visar sina känslor eller för att man mår dåligt. Det är mänskligt. En del av livet. Om man mår dåligt så är det viktigt att man pratar om det med någon, även om det känns jobbigt. För det blir bara jobbigare att hålla alla tankar och känslor inom sig. Det är viktigt att få den hjälp man behöver för att må bättre. Ingen förtjänar att må dåligt. Även om det inte känns så i stunden, det kommer bli bättre någon dag. Men det tar tid. Glöm heller aldrig bort att man aldrig är ensam, det finns alltid någon som bryr sig, även om man känner sig ensammast i världen. Fortsätt kämpa, för ni är verkligen så starka och ni kommer klara det här. Jag lovar er det. Ni är grymma. All kärlek till er alla. Ta hand om er och varandra. Hitta på saker som får er att må bra. <33

Glöm aldrig hur fina och fantastiska ni är. Ni är så värdefulla och älskade. <33

Tisdag. Denna dag har helt ärligt varit sådär. Jag har tänkt mycket på livet och meningen med livet. Jag sov en stund på eftermiddagen och grät jag mig till sömn nästan, för jag har känt/känner mig så stressad och otillräcklig. Men jag vill inte gå in på det för mycket nu, för då kommer jag börja gråta igen. Men jag kan skriva om det någon annan dag när jag känner mig redo. Jag vill i alla fall bara säga till er att det kommer bli bättre. Jag vet att det inte känns så när man väl är inne i det måendet, men jag lovar er att den en dag kommer bli bättre. Det tar bara tid. Och det är verkligen okej att må dåligt och det är inget att skämmas över. Ni är helt fantastiska ändå. Glöm aldrig det.

Jag hittade nyss en text som jag blev helt berörd av, för den stämmer så bra. Samtidigt som den är så viktig och fin. Så jag tänkte dela med mig av texten. Jag vet dock tyvärr inte vem som har skrivit texten, det står bara ett "s" under texten på bilden. Men den som har skrivit texten är väldigt duktig på att skriva och beskriva sina känslor, tumme upp för det. <33

"Jag tror att alla motgångar vi får i livet tar lite ifrån oss. Men också att när vi väl rest oss, så går vi därifrån lite klokare. Att man för varje motgång bryts ner lite för att sedan byggas upp med nytt material. Precis som när man gjort sig illa, och läker med vetskapen att inte göra samma misstag igen.

Då känns det ganska rimligt att varje ny kärlek som inte vara för evigt svider så hårt. För hjärtat är ju den del av oss som gör ondast att bryta ner, och tar längst tid att läka. Kärleken fyller hjärtat, varenda cell, tätar alla mellanrum, gör det helt. Och när den sen försvinner följer delar av oss med. Delar som gett oss lycka och ro. Som vi trivs med så bra att vi nästan tar de för givet. Kvar blir bara en sprucken konstruktion som slår i takt med de sorgligaste melodierna vi känner till.

Men det är klart att även det läker, som vilket sår som helst, det tar bara tid. Det är på sätt och vis ganska fint och självklart att smärtan är så påtaglig. Det ska inte vara lätt att komma över någon som varit en så stor del av ens liv. Och när man väl har kommit till andra sidan tror jag att syftet med all smärta blir enklare att se. För det nya materialet vi byggs upp med behövs för att vi ska kunna ta nästa steg framåt.

Man måste känna till smärtan av att ta på av att bränna sig på kaffet, ramla med cykeln, bryta ett ben. Så att man faktiskt inte gör samma misstag igen. Man måste känna till smärtan av att bli lämnad, av att lämna någon, av att älska varandra men ändå behöva gå olika vägar. Så att man kan lära sig vad man faktiskt vill ha och behöver. Så att man lär sig hur man vill älska och bli älskad.

Jag tror att allt som återstår nu är att försöka läka, så att jag äntligen kan se varför jag behövde brytas ner av dig. För just nu kan jag inte se något syfte eller en värdefull läxa. Just nu lyssnar jag på de sorgligaste melodierna jag vet och hoppas med hela mitt spruckna hjärta att du är mödan värd."

- S

Glöm aldrig hur fina och fantastiska ni är. Ni är så värdefulla och älskade. <33

Tidigare ikväll gick jag en promenad med hunden. Klockan var runt 5-tiden och det var kolsvart ute. Flera gånger tittade jag runt omkring mig för att se ifall någon gick bakom oss. Då slog det mig. Varför kan man inte gå ut utanför dörren utan att känna sig otrygg? Varför ska man behöva titta sig omkring flera gånger under minuten? Varför ska man behöva vara rädd för att det ska hända något? Det är helt sjukt att det är så. Att man inte kan känna sig trygg. Att man inte kan gå ensam. Det hände som tur var inget under promenaden. Men man vet aldrig när det händer något. Därför ska man alltid vara extra försiktig, speciellt om det är mörkt ute. Gå helst inte helt själva, ifall det skulle hända något. Ta det försiktigt och hjälp varandra om ni ser någon som känner sig obekväm eller som behöver hjälp. Ta hand om er. <33

Glöm aldrig hur fina och fantastiska ni är. Ni är så värdefulla och älskade. <33